När sånt man älskar blir ett måste



Jag har alltså bloggat på olika bloggar ända sen i sjuan, alltså tre och ett halvt år tillbaka. 
Det är en lång tid, speciellt när man gör ungefär två inlägg om dagen. 
Men, jag vill kunna göra saker utan att hela tiden ha en tanke i bakhuvudet att nämna saker i bloggen, 
att samla på sig information och bilder och tänka ut nån text och rubrik och musik till och dagens foto. 

Jag kommer inte sluta blogga, eller ens ta paus, men jag vill fortfarande att folk inte tappar suget eller blir sur 
för att jag inte är konstant närvarande. Men jag ska bli bättre på att inte känna press och stress inför att blogga
det räcker liksom med resten av livets press på ens axlar att hantera och styra undan.  

Jag blir superglad över era snälla och peppande kommentarer, därför känner jag att jag vill gör alla nöjda.
Men om jag inte skriver varje dag eller så, anta då att jag är megalycklig på skumma cafeer med gratis påtår
eller att jag sliter mitt hår med spanska verb.
 
Livet tar helt enkelt ganska mycket tid.
 
 
puss
 
  

Anonym skriver:

din blogg är bästish!

Emelie Öhgren skriver:

you go glencoco!!!!!


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar